Maria Montessori 1870 – 1952
Maria Montessori föddes 31 augusti 1870 i Chiaravalle, Italien. Hon växte upp som enda barnet i en medelklassfamilj. Familjen flyttade så småningom till Rom och Maria började skolan. Renilde, Marias mamma, var en välutbildad kvinna som uppmuntrade sin dotter till att läsa, ställa frågor och studera. Maria visade stort intresse för matematik som hon troligen ärvt av sin pappa Alessandro, som var revisor.
Maria utbildade sig till ingenjör, men insåg snart att hon hade andra tankar på sitt yrkesval. Hon ville studera medicin, vilket endast var för män vid denna tid. Maria sökte upp dåvarande utbildningsministern, Bacelli och försökte få gehör för sina tankar. Hon läste in de ämnen som krävdes och blev så småningom antagen. Den 10 juli 1896 blev Maria Italiens första kvinnliga läkare. Hon fick anställning på universitetets psykiatriska klinik. Maria observerade barnen och var fast besluten att något måste göras för att hjälpa dem till ett bättre liv. Hon ansåg att de speciella barnen behövde speciella skolor.
Hon blev förälskad i en av sina medarbetare, dr Guiseppe Montesano. De fick i hemlighet en son, Mario, år 1898, som adopterades bort. När Mario var 15 år återförenades mor och son. Efter att hon just tagit sin examen, reste hon runt i hela Italien och föreläste om ”Den nya kvinnan”. Under hela sin karriär tog hon ofta ledigt från sitt ordinarie arbete för att ge sig ut och föreläsa om kvinnors situation.
Maria Montessori började studera de båda franska läkarna Jean Itards (1775-1838) och Edouard Seguins (1812-1880) arbeten rörande utvecklingsstörning hos barn. De utvecklade och framställde material tillsammans. Maria erbjöds att leda ett nytt daghem, Casa dei Bambini (Barnens hus), i ett av Roms slumområden. Det var 60 barn i åldrarna tre till sex år som skulle tas om hand medans deras föräldrar arbetade. Maria skapade en miljö som var anpassad för barnen. Maria observerade barnen under deras arbete. De var koncentrerade och fick själva välja det material de ville arbeta med. Barnen fick arbeta så länge de önskade och fick inte störa varandra. De ville upprepa övningarna gång på gång. Barnen var nöjda och tillfredsställda och utvecklade en inre disciplin och känsla för ordning. Hennes arbete väckte stor uppmärksamhet.
Det kom lärare från hela världen för att besöka hennes skola. Hon började själv resa runt i världen och föreläste, grundade skolor och höll lärarseminarier. Skolor öppnades i flera andra länder. Den första större redogörelsen om hennes metod utkom 1909 – The Montessori Method. 1913 höll Maria Montessori sin första internationella lärarkonferens i Rom. Det var 87 lärare som deltog och det blev succé.
Mario, sonen, blev Marias assistent och sekreterare. 1915 mottogs Maria vänligt i USA. På grund av det politiska läget i Italien tvingades Maria flytta från Italien. Montessoriverksamheten kunde inte bedrivas i de länder där fascist- och nazistregimer styrde landet. Hon bosatte sig i Spanien och fick därefter fly till Storbritanien 1936, kort därefter flyttade hon till Holland. Samma år som andra världskriget bröt ut flyttade Maria och Mario till Indien. Där höll de föredrag och kurser. De stannade i landet tills kriget var slut, 1945.
Maria avled 1952. Mario Montessori övertog hennes roll som ledare för det internationella Montessorisällskapet med högkvarter i Amsterdam. Mario dog år 1982.